BF +2

Igår vaknade jag av att Champagne låg och ropade. Då var inte klockan mer än lite i 6. Jag var dödstrött då jag inte sovit bra under natten eftersom en bil kraschade rakt in i grannens mur (var jagad av polisen). Det var en jäkla smäll samt att man givetvis blir nyfiken och måste kika lite genom fönstret. Somnade inte förrän vid 2 tiden, vid 4:a tiden behövde Champagne lite uppmärksamhet och som sagt sen var hon vaken redan vid 6. Jag hade då en massa värkar och var helt säker på att bebisen skulle komma under lördagen. Hela jag kände mig annorlunda och jag var så säker på min sak så funderade på om jag skulle skicka ett medelande till min pappa redan då för att förvarna om att vi skulle komma med Champagne under dagen. Hade så ont av värkarna så jag var tvungen att ta en varm dusch som lindrande. Vad hände sen? Jo efter ett par timmars smärta så var det precis som vanligt igen. Jag blev verkligen besviken då jag läst på flera ställen att man vet när det är dag dags. Igår visste jag att det var dags men ingen bebis har kommit och det känns verkligen inte som någon bebis är på väg. Jag fortsätter att ha molvärk men vad spelar det för roll undrar jag när inget annat händer. Visst det är bara BF+2 men jag tror inte att bebisen kommer komma utan en igångsättning. Min kropp är nämligen inte gjord för graviditeter så varför skulle något fungera enligt naturens gång denna gången? Jag är riktigt bitter och mår verkligen super dåligt över att jag fortfarande är gravid.
Jag har redan börjat räkna på när jag tidigast kan bli igångsatt, hur jag ska lösa det med barnvakt osv då min pappa är bortrest. Jag kan nämligen tänka mig att föda i Småland där vi kommer befinna oss under vecka 44 men jag vill ha en planerad igångsättning här hemma i Skåneland eftersom det innebär fler möten med både BM och läkare på förlossningen. Ja, jag vet att jag går händelser i förväg men då kanske ni förstår hur hopplöst allt känns.
Igår monterade Krister in bilbarnstolen till bebisen och Champagne har nu flyttat bak i baksättet, dock fortfarande bakåtvänd och kommer nog sitta så till vi byter stol. Undrar så hur mycket hon förstår av att det kommer komma en bebis. Lilla stumpan som inte längre kommer vara minstingen här hemma.
Har förresten känt bebisen mindre än vanligt, känner den fortfarande (inget idag dock men brukar inte känna den förrän senare under dagen), men inte alls så mycket. Kanske borde ringa förlossningen? Läst lite olika på nätet att det är normalt med mindre fosterrörelser nära en förlossning men samtidigt står det ju att bebisen få för lite näring och det är därför det är avsaknad av rörelse. Får väl testa en del av alla tips på hur man ska känna rörelser bättre.