Tidigt ultraljud

Det här med att vara gravid är inte alltid så kul. Har verkligen inte mått bra! Illamående, mycket växtvärk i magen och så trött. Det mesta har blivit lite bättre men inte är det helt bra. Tröttheten kommer nog sitta i hela graviditeten. Känns inte som tiden finns för vila när man har en busig och envis 2 åring samt jobbar heltid.
Har berättat för ägarna att jag är gravid. Så nu har den liten stenen lyft från mitt bröst. Känns lite halvjobbigt att man inte kan göra allt på jobb (tunga lyft) och jag måste ljuga för kollegorna om varför då jag inte berättat om min graviditet mer än för J som jag står så nära. Utöver dessa är det 2 av mina systrar som känner till graviditeten. Övriga i familjen och vänner får vänta lite till.
Ringde barnmorskor direkt efter mitt första blogginlägg och bokade tid till Värnhems barnmorskemottagning. Nära och bra hem. Fick en tid 26/3. Jag och K var där och ja det hände väl inte så mycket. Vi fick remiss skickad för tidigt ultraljud för att fastställa graviditetens längd. Vi försökte lyssna på hjärtljud men det hördes inget, eftersom det var för tidigt. Blev inbokad på en läkartid den 27/3 för att jag vill göra moderkaksprov/fostervatten prov. Läkartiden kändes som ett skämt, hon hade inget att säga utan sa bara att hon skickar en remiss till KKs läkare som får ta beslut ang detta. Lönt att sticka ifrån jobb för det känner jag.
Annars har det rullat på som vanligt fram till långfredag kväll 29/3 då jag fick galet ont i magen. Kunde knappt stå rakt. K undrade om jag inte skulle åka in men valde att avvakta till påskafton. Inte ett dugg bättre så efter lite om och men körde K mig till KKs akutmottagning där jag fick lämna blod och urin. Alla prover såg bra ut så ingen infektion i kroppen i alla fall. Fick sedan invänta läkaren som gjorde vul på mig. Inget utomhavandeskap utan allt dåg fint ut. Och den lille låg och sparkade och fäktade med sina små armar och ben. Var tydligen i vecka 10+5 när jag var där. Beräknat födelsedatum 21 oktober. Lite längre gången än vad jag kanske trodde (även om det bara skilde 2 dagar från min egen uträkning). Förklarar dock varför min mage är så stor som den är. Magontet fick jag åka hem med och äta massa smärtstillande (som inte hjälpte). Blev en del tårar men igår var det onda som bortblåst och ömhet var det enda som var kvar.
Igår grät jag istället för att jag inte förstår hur jag ska hinna med 2 barn när lillstumpan är så envis och krävande. Blev mycket bråk igår då hon bara stod och skrek oavbrutet. Idag känns allt bra igen och har en dotter som är på så mycket bättre humör.
Bjuder på vår första ul bild. Där man tydligt ser att det finns en liten bebis i magen :)
Inskrivning sker 25/4 så nu väntar jag bara på kallelse från KK. Så får vi hålla tummarna för en förstående läkare!