Kämpigt

Tid har man allt annat än gott om. Tyckte man att det var jobbigt med ett barn finns det inte ord nog för vad det är med två barn. Missförstå mig rätt, älskar dem till månen och tillbaka men jag är trött. Jag räcker liksom inte till. Hade behövt klona mig. Chelsea sover mindre och mindre och Champagne blir gnälligare och gnälligare. Och vem kan egentligen klandra henne? Känns som jag har nada tid till henne. Försöker att vi ska mysa, läsa, rita eller vad hon nu vill göra så fort Chelsea tar sig lite sömn. Men den tiden känns inte som det är nog. Hoppas att jag inte är ensam om att känna det som jag inte räcker till. Sen tröttheten ska vi inte tala om. Champagne är på dagis 3 dagar veckan 5 timmar om dagen. Försöker vila dessa tillfällen men klart att lilla Chelsea ser det som ett fantastiskt tillfälle att vara vaken. Nätterna har dock blivit lite bättre och jag hoppas att det fortsätter på det hållet.
Har installerat en app där jag kan ta tid på allt från matning till sömn, bajsblöjor osv. Ska se om jag kan se någon rutin i dagarna eller om det bara är lite hur som haver med vakenhet och sömn. Blöjorna känns väldigt orelevant då det alltid är något i blöjorna, inget att oroa sig för där inte.
Fortsätter att lova att återkomma med bilder och ja de kommer komma. Befinner mig i detta nu på bibblan utan sladden till mobilen så kan inte lägga upp en bild. Smarthuvud.
Trotts att det känns som väggen är nära så älskar jag mina barn så in i norden. Tänk att man kan få så vackra töser som jag har!